Up and away I'm an alien

 
En relativt trist dag med höjdpunkten i en chailatte och vardagskonversationer på en träplattform intill strömmen. Efter ett besök hos tandläkaren gick jag ensam med hörlurar i öronen runt i bokhandlar, där trivs jag bra. Även om ett antal böcker föll mig väldigt oemotståndeliga höll jag mig duktig tillbaka för att spara inför julklappar. 
 
Saker flyter på likt de flesta andra dagarna i november och ingenting är särskilt speciellt, och snart fyller jag ju år men det är jag egentligen inte heller överexalterad inför. Jag hade högst på önskelistan att få träffa kära Maja och på något vis hade jag väl räknat med att det skulle bli så, dock tycks det bara vara önskedrömmar och med största sannolikhet får jag henne inte träffa, men den naiva delen inom mig får mig att önska att hela grejen med att vi inte får träffas då är något galet skämt som min familj och Maja lurat in mig in. Att de egentligen bakom min rygg har pratat ihop sig om att Maja ska komma hit och överraska mig och låter mig därför nu tro att det inte händer så att jag ska hamna i lyckotårar när hon på fredagen tittar in genom dörren till mitt rum och säger något i stil med "Hej älskling". Att jag hunnit byta om till pyjamas och sitter där i sängen den 27 november och är ledsen för att vi inte kunde ses och rätt vad det är tittar hon in i rummet och jag rusar upp i lyckotårar och när tårarna sedan lugnat sig skäller jag kärleksfullt på min familj och Maja för att de lurat mig, haha.
 
Dock är det nog verkligen inte vettigt att intala sig själv sådant som inte kommer att ske, för att när jag sedan sitter där på fredagen och ingen älskling tittar in i mitt rum lär besvikelsen bli olidlig, men det känns bättre att tänka så just nu, för stunden, det får mig att känna mig mindre ledsen!
 
Imorgon väntar ett besök hos läkare, det är dags att kolla upp vad felet med min mage är, på sätt och vis vill jag att något ska hittas så att jag kan få hjälp och slipper åka till akuten för sådan extrem smärta. Men samtidigt känns det lite tungt när man faktiskt får högt berättat för sig att någonting med kroppen är fel. Men nu ska jag försöka att inte oroa mig i onödan, det är helt enkelt bara vänta och se imorgon! Nu, ska jag bege mig mot duschen, tvätta bort eyelinern som tog mig evigheter att få till och sedan byta om till pyjamas för att se på lite te. 
Ha det bra kära ni. 
Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg

Kommentar:

Trackback

Sandra // 1998 // Norrköping

Läser, skriver, dricker vit mocha latte och dagdrömmer. Går även första året som estet med inriktning media.