Det är tisdag och det känns inte som att tiden kunde gå mycket långsammare. Vissa studer verkar bara gå oändligt långsamt, som att minuter blir till timmar. Min mattelektion imorse är ett sådant typiskt exempel. Låtarna i hörlurarna passerade men tiden verkade inte hinna med. Skoldagen tog i vilket fall slut, jag hann med den tidiga bussen och slapp vänta i fyrtio minuter, hann spendera lite tid hemma innan det bar av mot sjukgymnasten. Överansträngd. Det är min diagnos. Jag får träna igen, inte lika tufft och vilodagar är viktiga. Jag ska stretcha, regelbundet, och sedan blir benet mitt förhoppningsvis helt återställt. Det känns bra, längtar tills jag kan ta en runda runt strömmen, vilket troligen kan ske redan nästa vecka!

 

Nu hade jag tänkt vara en sådan stjärnelev som faktiskt tar tag i skoluppgifter innan inlämningsdatumet passerat. Engelska och idrott är det som ska fokuseras på nu.