Om november
Jag har gett oktober ett tydligt favrväl och det kändes som att välkommna november. Jag har delade tankar om november, ibland är jag tvärsäker på att jag älskar denna månad men oftast tvivlar jag. Men det är trots allt månaden då den första snön lägger sig som ett mjukt täcke på marken, det är månaden vi tar på oss våra knälånga kappor och lindar våra halsdukar runt halsen. Det är just den där månaden när man ser alla människor skynda sig in på diverse cafeer för att fly kylan. Vi ser frosten krypa upp på löven och förundras över de vita små puffarna som bildas i luften när vi andas ut. Man hänger med alla trettio dagar till december, man tänder första ljuset i advent och man börjar köpa julklappar. November känns som den där mellanmånaden vi intalar oss att vi inte behöver, månaden vi vill hoppa över och direkt förflytta oss till december. Jag tror att vi behöver november, övergången mellan höstlöven och frosten på marken, mellan duggregnet och de stora snöflingorna, mellan pumpor och ljusstakar.
Jag tror att jag gillar november ändå, jag är kluven. Men hur kan man motstå tanken av att se alla människor med lätt röda kinder räta till halsduken och dra på sig vantarna, tanken av att skynda hem efter skolan och snabbt göra en varm kopp te och dra filten över sig, att få små lerfläckar på våra dr.martens istället för sten i skon. Fördel, nackdel. Det finns fördelar och nackdelar i allt. Vi väger dem, försöker dra en slutsats, väger igen. Kanske gillar jag november, kanske gör jag det inte. Vem skulle veta om inte ens jag gör?
11:45:36
