Tid både skrämmer och skrämmer mig inte. Det känns ofta som att tiden är knapp men ibland känns det som att jag har ett överflöd. Allt är relativt och det beror på i vilket sammanhang. Jag är ganska punktlig, vill jag tro i alla fall. Jag tycker om att ha marginal. Är hellre tidig än sen. Blir lätt stressad om jag inte följer mina små rutiner om när jag ska gå till bussen. Hatar och älskar tid. Ibland vill jag fly den, ignorera den. Och ibland vill jag omringa mig med allt vad tid är.

 

Kvällen och natten, skulle jag nog vilja säga. Det är då jag känner mig som mest kreativ och inspirationen till att skriva brukar vara som bäst när mörkret faller och månen tittar fram. Det är också då man sover, så jag får förhoppningsvis chansen att fly lite och drömma ett tag.

 

Fredag eller lördag. Jag älskar att komma hem på fredagen och veta att jag kan lägga mig utan att ställa klockan. Men jag älskar också att vakna och veta att dagen kan ägnas åt anant än skolångest. Jag älskar känslan av att gå upp vid åtta, göra mig en kopp te och gröt och veta att jag inte behöver stressa.

 

När jag läser, fotograferar, ritar, målar, skriver eller pratar med min älskling. När jag inte är här helt enkelt. När jag befinner mig i något sekundärt universum utanför det vi kallar verklighet. Alla har vi olika sätt att fly den.

 

När det handlar om att vänta. Vänta på lektionen, vänta på helgen på bussen, på att programmet ska börja. Väntan på att tiden ska gå får tiden att gå så mycket långsammare. Troligen är det en illusion, men en oerhört verklighetstrogen sådan. 

Oj. Till skolan tar det kanske en halvtimme medan jag vissa helger kan leka med ögonskugga och likande i två timmar! Det finns inget mellanting haha. 

 

Svårt att säga. Det skulle inte vara helt fel att slängas in i någon Jane Austen bok, Stolthet och fördom kanske? Leva i ett gammalt england. 

 

Fort. Troligen lite för fort. Frukosten kan jag slänga i mig på minuter och så även middagen. 

 

På orden, skrivandet, böcker, fotografi. Att måla, rita. Timmar i telefonen med min fina. 

 

Tror det eller ej, men jag lägger mig relativt tidigt. Brukar se på TV från nio och förhoppningsvis somna någon timme senare. På morgonen går jag upp vid tio i sex.

 

Är ju trots allt i mitt första just nu, och det har ju varit officiellt sedan tjugoandra mars, lite mer än en månad än så länge.

I ca sexton år haha! Fram tills lite för en månad sedan, som sagt! Dra mig baklänges.

 

Allt det kreativa här i livet. Vill satsa så mycket mer på det men vardagen tar ju upp all tid, det känns trist.

 

Hade precis kommit hem från sjukgymnasten, åt en macka och slötittade på Youtube innan jag tog tag i pluggandet.

 

Om tio år är jag 26. Förhoppningsvis bor jag i en fin liten lägenhet som jag trivs bra i. Kanske med någon, eller utan, vem vet? Jag jobbar, är förhoppningsvis nöjd med jobbet jag har. Jag har tid till att skriva, min boksamling växer och jag dekorerar lägenheten med alldeles för många miniväxter. Jag hoppas att jag har en skrivmaskin, en sådan äldre modell som skriver alldeles fantastiskt. Troligen är jag ett perfekt exemplar av en medelmåtta, men det gör ju egentligen ingenting. Kanske har jag läst kurser i poesi, litteratur och filosofi, kanske gav dem inget alls men förhoppningsvis är jag glad att jag läste dem ändå. Jag hoppas att jag rest, kanske inte till alla världens hörn men till mina drömdestinationer. Kanske skriver jag på en bok som jag hoppas ska bli publicerad någon gång, kanske blir den det, kanske inte. Det lutar mot inte. Jag gör saker för att jag vill, och inte för att jag måste. Jag andas. Lever.