Under söndagen fick jag en av dessa klyschiga höstpromenader med personen jag älskar mest. Löv plockades och näsor blev röda av kylan. Chailatte på espresso house och frusna händer sammanflätade till en. Helgen var lika fantastiskt som allt annat med henne, förutom att jag varit och fortfarande är lite lätt krasslig. Vi såg på skräckfilm, och jag kan ärligt medge att jag somnade en stund mot hennes axel. Jag gjorde oss frukost på sängen med kaffet hon sagt att hon tycker om. Vi behöver inte ens göra någonting speciellt, det är underbart vad vi än gör när vi är tillsammans och det gjorde mig egentligen ingenting att vi spenderade timtal i min säng för att jag helt enkelt inte kände mig särskilt bra och inte orkade göra mycket annat. Allting med denna människa är en dröm och om två små veckor ses vi igen, under en längre period än en helg, jag kan inte annat än att längta.