Ikväll hände sådant man endast hört om, jag blev bestulen på min mobil. Jag var på väg hem från affären, jag fick för mig att gå och köpa choklad och någon ny tesort. Jag var inte långt hemifrån när en man på andra sidan gatan ropade åt mig att stanna, han höll i en ölburk och såg varken nykter eller vänlig ut. Jag svarade att jag inte alls tänkte stanna och då korsade han vägen och gick mot mig, ställde sig framför mig och la sin hand mot min arm och bad mig att "stanna lite", jag bad honom att släppa och försökte slita mig loss men han tog istället ett hårdare grepp om min arm och försökte knuffa ner mig på marken och självklart lyckades han med det. Väl på marken skrek jag åt honom att släppa och han tog ett hårt grepp om mobilen jag höll i ena handen, jag försökte dra den tillbaka men var märkbart mycket svagare, rätt vad det var slet han mobilen hårt ur händerna på mig, såpass hårt att hörlurarna slets i två stycken. Han rätade sen på sig och sprang därifrån, sa åt mig att inte ringa polisen.

 

Alltför chockad blev jag kvar där på gatan med mitt te och min choklad. Jag ställde mig upp och sprang den sista biten hem, stormade in och bad om att få låna min brors mobil för att ringa till min mor, med gråten i halsen förklarade jag vad som hänt och nu, några timmar senare har jag både pratat med polis via telefon och fått besök av dem för att återigen förklara vad som hänt, de frågade hur det var med mig, tog min älskade favoritjacka för DNA och sade att de skulle återkomma. 

 

Jag är nog egentligen alltför chockad för att förstå vad som hänt, jag märkte tillexempel att mannens hårda grepp om min vänsterarm skapat ett blåmärke och att höger fotvrist pryds av skrapmärken. Jag känner spontant att jag inte kan tänka klart. Jag funderar över hur jag ska hinna få en mobil innan Gotland, att min älskling från sitt läger inte kommer att kunna nå mig och alla mina kära bilder som nu eventuellt gått förlorade. Jag

 

Jag har gjort te, jag ska försöka andas. Önska mig lycka till.