Åh du alldeles fantastiskt underbara bok. Hur ska jag någonsin lyckas förklara min kärlek för denna? Bläddrar ni tillbaka lite i arkivet mitt så kan ni se att jag köpte boken Livets outgrundliga mysterier, och eftersom att jag nu har läst klart den tänkte jag göra något annorlunda och inte så vanligt förekommande här på bloggen min, recensera en bok! 

 

Bokens originaltitel: Aristole and Dante Discover the Secrets of the Universe 

Antal sidor: 334

Författare: Benjamin Alire Sáenz

 

Handling enligt adlibris: 

Herregud. Jag finner inga ord för min kärlek till den här boken. Kanske älskade jag den så mycket för att jag kan relatera så brutalt mycket till det mesta genom hela boken eller kanske älskade jag den för att det helt enkelt är en oerhört bra bok. Jag kan tänka mig att det är en blandning av båda, faktiskt. Boken inspirerade mig mer än alla böcker jag på senare tid läst, jag fick sådan lust att bemästra filosofi, konst och målande efter att ha läst boken, och när jag nått sista sidan kände jag lite för att bli överkörd av en gaffeltruck, en sådan bok man på något sätt inte vill ska ta slut. En så vacker och rörande bok att det för mig är nästintill svårt att ta in. Fick jag rekommendera mina nära att läsa En bok skulle jag troligen välja denna. Den har ett så vackert men inte för komplicerat skrivspråk, ett sådant som skulle kunna rikta sig till en rad olika åldersgrupper. Lite då och då förekommer även sidor med endast ett kort citat, vilket gör boken ännu mer intressant då kapitlet efter oftast har med just det citatet att göra, och det är väl ingen hemlighet att jag faller för all slags poesi och liknande. Min slutsats är; har du möjlighet att läsa den, läs den. Förhoppningsvis ångrar du dig inte och älskar den minst lika mycket som jag gjorde.